Blog Image



i bloggen kan du läsa lite om våra produkter samt förlja med på våra resor. Välkommen!

A day in the office

The good stories Posted on Fri, June 12, 2015 22:16:12

On days like this I have to pinch myself that this is my gorgeous reality. For my life really could not get any better than this. I meet new people, many of them struggling to make a living and I can make a huge difference to their lives, I am somewhere exotic, yeey bye bye bordom! and together we created new useful things of beauty and I get to spend all day with my son who is getting a topp class life experience education.

I spend the morning in the carpet souk checking orders for new carpets and old carpets cut up in pieces and made into pouffs and cushions. Then I had a lovely couscous lunch which is a must on a friday.
After that Sid and I went to vist the guys that are producing our new wood serie for the fall. really amazing to see them work and god what a beautiful place they live in. Having tea in the sun, Sid got to practice some wood work with them and we designed some new pieces of furniture.
Loving life and its precious gifts.

Saving the planet

The good stories Posted on Fri, April 17, 2015 08:10:12

At SidSid we sell sooooo much Ceramic. And we are so happy about that. But every time we had to order more and more packaging material we felt so bad. We didn’t want to use all this plastic to sell our beautiful stuff.
Yet the transports within Sweden are really hard for our ceramic, Its not like the DHL people would carry it with the same pride and joy that we do. So with inspiration from a french ceramic company we found a much better solution. A huge bunch of straw from a local farmer arrived and we are now packing all of our precious ceramic in natural straw.
Environmentally sustainable and affordable. A great solution.

Breakfast among carpets

The good stories Posted on Fri, March 06, 2015 07:12:23

Really wanted to cshare these pictures with you.
This is from a breakfast break during carpets shooting in Morocco.

Our House-man Mohamed ( yes there is a lot of Mohameds.) came over with our neighbours sweet sweet daughter to help me shoot alla the carpets that I bought.

And of cause lovely Sid who is always keen to help shifting stuff 🙂 Gotta love an active child.

See the result here!! They are selling quickly!!

commited to my vision

The good stories Posted on Mon, August 19, 2013 14:37:15

formex 18 augusti 2013.
woundering if we really live in an equal country!
Finishing packing up at the largest nordic trade fair for home interior. Formex.
It it strinking how unable we are to create systems that are equal. Equal to new comers and big businesses in this case. Money rules I know and I have no intention to be naive about this but deeply commited to make consious decisions to create something ese through my business.
At the trade show all the big companies get the good spaces. The good spaces are closer to the entrences. Tne big comapnies getvisitors anyhow. At the far end are all the small new businesses some of them are there for the first time and have struggles to pay the fee, the fee by the way is the same for all the places per square meter. TO get a good place you then at the end of one fair have to elbow your way to get a better place for the next year. I have this elbowing!!!!!! I hate it! It is not how I want to bee seen.
Would it not be wonderful if the system had different charges for different places, At the far e there ar vutually no customers.
I would like to see a lot more give and take in business, can be sometimes be satisfied, be happy with the success and say ok…. I give a little of my space to someone else, because I have enough… Have my space I have enough customers.
Money does not have to rule us like this, we can lear to let go relax and create a better vision
My meditation for tonight will be to see where I can give more. What unessasary am I holding on to, may it be pride, success and fear of loosing.
love light and eternal happiness.
Commited to creating a different kind of business

Meet Abdellah-coworker at SidSid

The good stories Posted on Fri, June 28, 2013 13:03:50

Meet Abdellah.

Abdellah is from a berber village in the high Atlas.

He is the eldest of 10 siblings. He’s from a family of carpet producers.

He has little formal education but left his village at the age of 16 to create a life for himself.

Abdellah now works in a small carpet shop in Marrakech. Has taught himself 4 languages. His one dream in life is to be able to buy a small house, get a wife and have children. This is quite far of as property in Marrakech is very expensive and he’s modest salary of 160€ monthly is hard to save on. Even though he dreams of traveling he can not quite see it happening as visas out of Morocco are so expensive. SidSid has given him one of the used computers donated by Swedish people to able him to start a business on the internet, receiving orders internationally. A computer has also been given to one of the brothers in the family, Ibrahim as a step towards his big dream of becoming an IT technician.

SidSid works with Addellah in giving him small extra jobs to add to his very modest salary helping him towards his one dream

SidSid also coaches him and his colleges in better sales towards other buyers and tourists by education them on how to meet the needs of the westerners, encourages them to learn english and most of all they are there to help him in times of crisis.

To help the women of Abdellas family SidSid by their handpicked organic saffron from the mountains and sell it in our shop. Which is an absolute delight as it is the number one saffron of the world.

SidSid are also helping to set up a community organization in his home village where they can get together and build a community house, ask for support for education such as used computers, sewing machines and books for school. This is a project SidSid will set up but hand over to volunteers in Sweden such as a Swedish school or organization who is filling to support them and continue the relationship. To find out more about taking over one of these projects contact

SidSid will continue to encourage Abdellah in his progress, coach him towards his goal and give him opportunities in form of a workspace free from hierarchy, corruption and organisations based on power.

SidSid- it is all about the people and the art.

Finding my calling.

The good stories Posted on Thu, June 27, 2013 18:51:51

For sure an interesting life.

I woke up this morning, doing my mediation. reaching for the deepest possible peace within… may this be the day I experience enlightenment.

I live part time in a muslim country with strong religious views, every day I meet people and get involved in their lives and their views and challenges in life. I get very close to them and I love hearing their stories.

A few years ago I left fashion in search of something to give me more meaning. Strong emotions, life challenges forced me to do some intense work on myself. I was on my way to drop my past career as a fashionista to enter the alternative crowd. yet I choose to go into business. Why? For two reasons: I want to make a difference to the way businesses are run especially in the area of fashion. I want to bring awareness, enlightenment into business. and secondly to be able to cross borders into other religions and with an open mind bringing the values of the world no matter what religion towards peace and unity. THIS is my calling. To believe in what I feel from inside and live it out. And after I found this calling I realize I can do it better amongst every day people that just within seekers communities.

As I am writing this I am sitting in the chaos of a dusty, hectic ceramic stockroom, the sales man, a large built moroccan berber man is working at a slow pace, collecting my order of handmade bowls, plates, mugs, jugs and jars. It’s 42 degrees hot and it is taking forever.

Perfect place to practice inner peace reminding myself what I am here for.

välfärd och livsmening.

The good stories Posted on Sat, June 08, 2013 08:17:59

klockan är sex på morgonen och min son Sid och jag sitter i väntan på bussen på ett av de värsta ställena i Marrakech, Bab Doukala. Jag hatar stället. Fullt av skumma typer. Får mej att känna mej så där riktigt illa till mods. Alla dessa fattiga, handikappade, ensamma kvinnor med barn, barn som sniffar lim, smala såriga katter som äter ur samma sopor som människorna måste göra. Alla för att överleva.

Jag har sett mycket fattigdom, här och på andra ställen. Många människor som lever i ett lidande som jag inte hade kunnat klara av i många dagar. Men ändå… jag älskar det här. Kanske inte bab doukala men jag klarar max 2 månader i Sverige och när jag kommer hit känner jag hur jag andas in livet.

Jag kan inte hjälpa att tänka på relationen mellan välstånd och livsmening. Jag känner hur många hemma går runt som livlösa, apatiska sombies. Life is suffering säger man inom buddhismen. Upplevelsen av lidandet är konstant säger man också och det är sant. När ag bodde i en Maasaiby i Kenya förundrades jag varje dag över hur dessa kvinnor, misshandlade av sina män, omskurna av sina släktingar, sålda av sina pappor och misshandlade av sina män kunde leva ett så till synes glatt liv. Att ta sej upp ur sängen, sjungandes tillverka sina vackra sycken, chattrandes med vänner och kärleksfullt vårda sina barn. Människans anpassningsförmåga är fantastisk tänker jag.

Att glädjen bor överallt, eller inte verkar alltså inte ha så mycket med välstånd att göra utan mer med individen.

Det pratas mycket om misären här i Afrika men varför kan jag då andras lättare här. Mer liv, mer hjärta, mindre apati.

Igår såg jag ett Malmö projekt. en fotograf och en socialmedia expert som gör något bra. Utbildar och för fram afrikanska barns liv, tankar och fotokonst genom att åka ner och utbilda. Fler såna projekt tack! Kanske från du som läser det här. Vi behöver bli fler som inser att vi kan göra skillnad genom vår närvaro.

Avslutar med några ord från Mooji.

magine you are cooking something in the kitchen and suddenly your gas bottle blows up. Now, who are you in this moment?
Empty, no?
Empty… no food, no kitchen, no chef, no baked beans— nothing is there now, you see?
Who are you here now, standing there with your wooden spoon in your hand?
Sometimes we need explosions to push us to go beyond the superficial being.

~ Mooji

8th of June, 2013

Annakarin på väg mot Safi och keramikfabriken som drivs av en 20 pårig kvinnlg entreprenör… kvinnliga entreprenörer är inte så vanliga här. Härligt att stödja henne.

Julklappar till barnhem

The good stories Posted on Wed, January 02, 2013 16:04:19

livet känns annorlunda när man åker därifrån. Lite som man är förälskad och tillplatad på samma gång. Och lite stolt också såklart. Glad att jag är en person som har så lätt att gå från tanke till handling utan att ibland veta hur.

Det var innan jul och vi hade precis anlänt till Colombo, Sri Lanka. Ett land som vi inte trodde firade jul eftersom det är mest Buddhister här. Vi gick runt i ett bling-bling av julskyltning, tomtar och ljusslingor hängande från palmer o bananträd. JUL! Shopping och paketinslagning. Nyanlände strukturerade vi upp vår sex veckors resa runt ön och då också kom frågan var vi skulle fira jul. På listan stod att doppa tårna i Indiska oceanen, äta grillad fisk till julmiddag och se på horisonten och varandra sippandes på en JT. Men i tankarna fanns också hur denna resan blir till en resa med så mycket närvaro och mening. Tankar som jag alltid bär med mej. Jag retade mej samtidigt på all reklam inför julen från organisationer som tigger pengar inför jul, fullt medveten om att de flesta tar så stora delar av bidragen att det nu verkligen har blivit en ny business. Det retar mej något så otroligt. Köp en get för 200 kr till en afrikansk kvinna. Det är bara det att ditt bidrag blir inte en get. Geten kanske kostar 200 spänn men dina 200 spänn blir till 20 kronor. Jag vill inte att bistond ska bli en ny industri. Kom igen nu är den nya tiden 2013. Dags att leva ärligt.

Så för 40 kronor tänkte jag får vi ganska mycket för pengarna. Det blir en bra julklapp till någon som inte får någon annars. Alla som känner oss vet att vi är raka och ärliga med det vi gör. Så i sann sidsid anda landade ett meddelande på vår FB sida.

40 kr för en julklapp till ett barn i Sri Lanka.

Pengarna rullade in och plösligt fanns många tusen på kontot. Det återstod bara att fullfölja uppdraget och hitta ett barnhem:-)

Annandag jul landade vi i Unawatuna i södra Sri Lnaka. På dan 8 år efter att det mesta av byn förstörts i tsunamin. De långdragna konflikerna längre norrut på ön är också äntligen över och dessa ödmjuka, hjälpsamma, underbara människor vill inget hellre än att turisterna ska återkomma och de kan börja leva igen.

Efter några turer till olika hem. hittade vi vårt hem. Ett underbart hem för flickor mellan 6-18 år som av någon anleding inte kan bo med sina familjer. 4 kvinnor jobbar hårt för att driva detta, dvs de bor där 24 timmar per dygn. Hemmet blev i höstas hårt utsatt för bedrägeri med en företåndare som stoppade bidragspengarna i fickan. NI ser vad jag menar, vem fan kan man lite på idag. Att stjäla från hemlösa fattiga barn är verkligen att sparka på de som ligger ner. eller hur.

Underbara flickor, min man, jag o framför allt min son blir kär flera gånger om.

Vi samlar dem o berättar att våra kära vänner i Sverige har skickat oss pengar till jul så att vi kan köpa julklappar till dem. Så nu undrar vi vad ni önskar er? De tittar storögt på oss? Tillslut efter de har konfererat på Lankesiska förstår vi att på önskelistan står. Nya skor, böcker, vattenfärger och hör o häpna tandborstar. Good girls eller hur. Jag menar skor.

SO off we go… shopping for shoes… å tandborstar. De finest vi kan hitta så klart.

Medan vi glädjs åt hur otroligt mycket vi kan få för pengarna shoppar vi loss. En tandborste kostar 2 kr st. o skor ca 20 kr. Så med en budget på 40 kr per flicka får vi ganska mycket.

Alla flickorna fick ett par skor, skrivböcker, vattenfärger en tandborste. VI köpte också en stor hög med böcker. massor av spel, badmintonrack tandkräm, notböcker till musikhörnan, hopprep, bjöd alla på glass samt efter att vi hade hört att ekonomin var så illa att maten var på väg att ta slut körde vi en runda till och handlade massor av grönsaker, ris, kryddor och frukt.

Så till alla er som bidragigt. Låt mej med stor glädje få meddela att era 40 kr eller mer har idag gjort stor skillnad för någons lycka. Jag har aldrig sett någon possera för en bild så storl pga av en 2 kr tandborste hon nyss fått. Åhh underbara tjejer. Ni är alla värda det bästa! Rörd över ert mod, ödmjukhet och eller livsglädje.

Och till alla er som längtar efter att resa mer meningsfullt och verkligen vill lära känna ett land. Det är inte så svårt. Fråga en taxichaufför var ett finns barnhem och kör dit. Det enda jag ber er. Ge inga pengar, de försvinner ner i någons fickor. Det är på väg att bli enny industri och just därför behöver vi alla göra små trovärda projekt hjälpen är direkt och nära.

With love from Sri Lanka.